Hur förklarar jag vintertid för mitt barn?

Vintertid betyder att klockan ställs tillbaka en timme, och i Norge sker det i år natten till söndagen den 25 oktober. När klockan är tre på natten ställs den till två. Du kan förklara det för barnet genom att ställa en klocka tillsammans: den korta visaren går en siffra tillbaka, och det är bara klockan som flyttas, inte solen.

Kanske har barnet hört någon säga att ”vi får en extra timme” och undrar var den kommer ifrån. Eller så är barnet klarvaket och redo för frukost på söndagsmorgonen medan resten av familjen sover. Båda sakerna har med klockan att göra, och omställningen är ett bra tillfälle att öva på den.

Vad händer när klockan ställs om till vintertid?

När klockan ställs om till vintertid går den tillbaka en timme, så att samma timme kommer två gånger under natten. I Norge sker det sista söndagen i oktober. Klockan går från två till tre som vanligt, och när den har kommit till tre ställs den till två igen.

För ett barn som lär sig klockan kan du säga så här: ”I natt får den korta visaren gå en siffra tillbaka.” Den långa visaren hamnar där den började. Ett yngre barn behöver inte mer än så och får gärna se det på en riktig klocka.

Ett äldre barn kan räkna lite med dig. Natten till söndag är en timme längre än vanligt, så söndagen har 25 timmar. Om barnet lägger sig klockan åtta och går upp klockan sju kan ni räkna timmarna tillsammans på klockan. Vanligtvis blir det elva timmar, men den här natten blir det tolv, om barnet sover till sju enligt den nya tiden.

Mobiler ställer oftast om sig själva. En väggklocka, en väckarklocka eller klockan på spisen behöver ofta ställas för hand, och det kan barnet gärna göra.

Hur påverkar vintertid läggning och morgnar?

De första dagarna efter omställningen kan barnet bli trött en timme tidigare enligt klockan och vakna en timme tidigare på morgonen. Kroppen går fortfarande efter den gamla tiden ett tag, så klockan sju på kvällen känns som klockan åtta.

Du kan möta det på två sätt. Det ena är att flytta läggdags lite senare de fyra sista kvällarna före natten till söndag, en kvart senare varje kväll. Det andra är att hålla de vanliga tiderna från söndag och låta kroppen hinna ikapp klockan under några dagar. Båda sätten kan fungera, och du känner ditt barn bäst.

Om barnet vaknar tidigt kan en klocka med visare vid sängen hjälpa. Kom överens om att barnet får gå upp när den korta visaren står på sju och den långa pekar rakt upp. Då är det klockan som säger till, och barnet kan själv se om det är dags.

Om barnet fortfarande övar på hela timmar kan du läsa om hur du kan börja lära barnet klockan.

Hur kan barnet vara med och ställa klockan?

Barnet kan själv ställa en analog klocka, alltså en klocka med visare, genom att vrida den långa visaren ett helt varv bakåt. Den korta visaren följer då med och flyttar sig en siffra tillbaka av sig själv. Barnet ser med egna ögon att ett helt varv för den långa visaren är en timme. Har klockan ett litet hjul på baksidan kan ni vrida på det i stället.

I kväll kan ni prova på en klocka ni har hemma och ställa tillbaka den rätt efteråt:

1. Fråga barnet var den korta visaren står nu.
2. Låt barnet vrida den långa visaren ett helt varv bakåt, lugnt och med dig bredvid.
3. Fråga var den korta visaren står nu och vad klockan har blivit.
4. Vrid den långa visaren ett varv framåt igen, så att klockan visar rätt tid.

På söndagsmorgonen kan barnet göra samma sak med de klockor hemma som ska ställas om. Jämför gärna med mobilen, som har ställt om sig själv under natten, så att barnet ser att båda visar samma tid. Hur lång en timme faktiskt känns är något annat än hur långt visaren går, och det har vi skrivit om i hur långa fem minuter är för ett barn.

Vill barnet öva mer på hela timmar och visare har vi skapat Klokkeappen. Där övar barnet på analog och digital tid med upplästa uppgifter och spel. Appen är tänkt för övning och repetition, så nya begrepp kan behöva en förklaring från dig först. Appbutikerna anger ingen reklam eller köp i appen, och där ser du också språk och pris.